Avstickning och spårsvarvning i besvärliga material
Avstickning och spårsvarvning i aluminium och icke-järnhaltiga material
Icke-järnmetaller är mjukare metaller som till exempel aluminium, koppar, mässing osv. Aluminium med kiselinnehåll (Si) på 13 % är mycket nötande. I allmänhet kan man förvänta sig höga skärhastigheter och lång verktygslivslängd för skär med vassa skäreggar.
För att få fram de här vassa skäreggarna, till exempel på -RO-geometrin måste egglinjen vanligtvis slipas och hårdmetallen måste vara obelagd eller endast ha en tunn beläggning.
För komponenter som kräver en mycket stor ytjämnhet rekommenderar vi ett skär med PCD-skäregg (polykristallin diamant). Det gör det möjligt att använda höga skärdata och garanterar lång verktygslivslängd.
Avstickning och spårsvarvning i varmhållfasta superlegeringar (HRSA)
HRSA delas in i tre grupper: nickelbaserade, järnbaserade och koboltbaserade legeringar. De fysiska egenskaperna och bearbetningsegenskaperna hos de här grupperna varierar kraftigt. Huruvida metallen har glödgats eller åldrats har särskilt stor betydelse för vilka bearbetningsegenskaper den får eftersom hårdheten varierar från 150 till 440 HB.
HRSA är normalt mer svårbearbetat än både allmänna och rostfria stål. Rekommenderade skärgeometrier för varmhållfasta superlegeringar är -GF och -TF. För högre skärhastigheter förbättrar ett keramiskt skär förbättrar produktiviteten drastiskt.
Avstickning och spårsvarvning i titanlegeringar
Titanlegeringar bearbetas normalt under glödgade eller upplösningsbehandlade och åldrade förhållanden där hårdheten kan variera mellan 250 och 440 HB.
Eftersom bearbetbarheten är dålig jämfört med både vanliga och rostfria stål ställs särskilda krav på skärverktygen.
Vi rekommenderar skär med skarp skäregg -GF-geometri i en obelagd sort.
För att få bra spånbrytning i långspånade material som till exempel titanlegeringar och för att förlänga skärlivslängden rekommenderar vi att du installerar skärvätsketillförsel med högtryck i maskinen.
Bearbetning av hårda komponenter
Den moderna tillverkningstekniken ställer allt större krav på att komponenterna ska framställas i en uppspänning. Det innebär att det skapas ett behov av att kunna bearbeta härdade komponenter. Skärverktygsmaterial som till exempel CBN (kubisk bornitrid) fungerar som produktivitetshöjare när det blir möjligt att använda svarvning istället för slipning. Såväl härdade som induktionshärdade komponenter med en hårdhet på 50–65 HRc kan bearbetas.
Vi rekommenderar skär med geometri -S för spårsvarvning och -RE för profilsvarvning. För mindre hål rekommenderas spårstickningsskär med CBN-skäregg. De lämpar sig både för kontinuerliga och intermittenta skärförlopp och är utformade för att uppnå bra ytkvalitet och hålla snäva toleranser.
Arbetsmaterialgrupper
Inom skärande bearbetning används många olika komponentutformningar och typer av material. Varje material har sina egna unika egenskaper som påverkas av legeringselementen, värmebehandling, hårdhet etc. Det här har stor betydelse för valet av skärverktyg, geometri, sort och skärdata. Därför har arbetsmaterialen delats upp i sex huvudgrupper enligt ISO-standarden, där varje grupp har unika egenskaper vad gäller bearbetbarhet.
ISO P – Stål är den största materialgruppen inom skärande bearbetning. Materialet finns från olegerat till höglegerat och inkluderar stålgjutgods. Bearbetbarheten är normalt god, men skiljer sig mycket åt beroende på materialhårdhet, kolhalt osv.
ISO M – Rostfria stål är material med en legering med min. 10,5 % krom. Andra legeringselement som nickel och molybden kan också tillsättas. Olika förhållanden, som ferritiskt, martensitiskt, austenitiskt och austenitiskt-ferritiskt (duplex), gör den här legeringsgruppen stor. Gemensamt för alla dessa legeringstyper är att de utsätter skäreggarna för höga temperaturer, strålförslitning och löseggsbildning.
ISO K – Gjutjärn är, till skillnad från stål, ett kortspånande material. Grått gjutjärn (GCI) och aducerbart gjutjärn (MCI) är relativt enkla att bearbeta, medan nodulärt gjutjärn (NCI), kompakt gjutjärn (CGI) och bainithärdat gjutjärn (ADI) är svårare. Allt gjutjärn innehåller kiselkarbid (SiC) som är mycket nötande för skäreggen.
ISO N – Icke-järnmetaller är mjukare metaller som till exempel aluminium, koppar, mässing osv. Aluminium med kiselinnehåll (Si) på 13 % är mycket nötande. I allmänhet kan man förvänta sig höga skärhastigheter och lång skärlivslängd för den här gruppen när man använder skär med vassa eggar.
ISO S – Varmhållfasta superlegeringar omfattar ett antal höglegerade järn-, nickel-, kobolt- och titanbaserade material. De är kletande, skapar löseggsbildning, tenderar att deformationshärdas och generera värme, det vill säga som ISO M-material, men är mycket svårare att bearbeta och ger kortare verktygslivslängd.
ISO H – Den här gruppen omfattar stål med en hårdhet mellan 45 och 65 HRc samt kokillhärdat gjutjärn runt 400–600 HB. Hårdheten gör dem svåra att bearbeta. Materialen genererar värme under bearbetningen och är mycket nötande för skäreggen.
Keramik gillar att vara i hetluften
Utmaning: Vad kan man göra om hårdmetall inte ger önskat resultat vid bearbetning... chevron_right
Fräsning i olika material
Fräsning i stål Stålets bearbetbarhet beror på legeringselement, värmebehandling... chevron_right
Turbinskiva
Flygturbiner måste kunna tåla extrema variationer i temperatur och tryck. Därför... chevron_right
Så svarvar du i olika material
Svarva stål Stål kan klassificeras som olegerat, låglegerat och höglegerat, där... chevron_right
